Det började när jag var ca 12 år, runt 1990, en konstig värk som kom och gick i knäna.
Växtvärk sa någon läkare.
Vätska sa någon annan.
Brosk sa en tredje.

Ingen gjorde annat än att be mig böja knäna och känna lite i några minuter.

Någon gav mig limininet.
Någon gav mig stödstrumpa.
Någon sa att jag skulle vara med på gymnastiken som vanligt.
Någon sa att jag skulle undvika att springa och hoppa.

En av alla gav mig kryckor att använda för att avlasta knäet som gjorde ont för dagen. Det var sällan samma knä 2 dagar i rad. Det är svårt för andra att förstå och tro på det där, kommentarerna var många.

I mitten stod jag och kände mig dum.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår inte bra idag. har en galen nivå av ångest som bygger upp höga torn i bröstkorgen. Jag var inte beredd på detta, det brukar inte hända mig. Har varit trött länge. Smärtan gör att jag inte sover, den tar min energi under dagarna. Jag som n...

Mitt besök på reumatologen var ju en ren katastrof, läkaren var 50 minuter sen, svarade i telefon flera gånger och öppnade dörren det knackade på. Jag han inte ställa en enda fråga och fick inte höra ett ord om hennes tankar och hur hon tänker behand...

Är bubblande kär och har mer energi än på länge efter helgens minipaus från vardagen tillsammans med mannen i mitt liv. Det är fantastiskt vilken effekt idyllsika omgivningar, långa samtal med kärleken och att skåla i gott vin med många glada männi...

Igår var det dags för mitt efterlängtade besök hos reumatologen.Jag behövde verkligen komma dit och känna att någon tar tag i min situation, att jag inte behöver dra detta själv längre. Att bli sedd.   Så blev det inte. Min läkare var 50 minute...

Sitter som i ett vakum i väntan på att få komma till reumatologen på torsdag. Kramar ur de sista dropparna av energi för att få vardagen att gå runt. Hoppas att de ger mig något, någon form av hopp, har någon form av plan som kan ge mig ny energi...