Jag mår inte bra idag.

har en galen nivå av ångest som bygger upp höga torn i bröstkorgen. Jag var inte beredd på detta, det brukar inte hända mig.

Har varit trött länge. Smärtan gör att jag inte sover, den tar min energi under dagarna. Jag som normalt brukar fortsätta framåt och göra det bästa av situation har glidit ner i det svarta hålet där allt handlar om smärtan. Jag noterar hur ont det gör när jag reser mig från halvliggande, hur fruktansvärt smärtsamt det är att vända sig i sängen. Drömmer om att gå ut och gå en lång runda men ger mig inte på att försöka.

Mitt i detta arbetar jag heltid, ibland ser jag hur hopplöst dumt det är.
Att jag borde gå till doktorn och säga "Nu går det inte längre"
Jag har inte varit beredd att göra det, det drar med sig en del, jag blir den där man inte ska lägga saker på på jobbet, den där alla ska fråga med medlidande hur jag mår.

Jag vill vara stark, vill må bra, vill leva ett helt normalt liv.

Idag börjar det dock sjunka in, jag kör slut på mig själv. Det fungerar inte att inte få sova, inte få pauser från smärtan och göra karriär. Mitt jobb är roligt men det är inte värt att braka ihop för.

I förra veckan tänkte jag att jag måste få sömntabletter så jag kan sova, får jag bara sova blir allt mycket bättre.

Idag när ångesten och utmattningen river i mig känner jag att det kanske behövs mer än. Men det tar emot, det är svårt att komma över känslan av att ge upp, kasta in handduken.

Antar att det är därför så många "går in i väggen" Man fortsätter köra till det inte går, till bensinen verkligen tar slut.

Kanske är att vara stark att säga "Hit men inte längre" Att ta steget och erkänna att jag måste få en paus.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt besök på reumatologen var ju en ren katastrof, läkaren var 50 minuter sen, svarade i telefon flera gånger och öppnade dörren det knackade på. Jag han inte ställa en enda fråga och fick inte höra ett ord om hennes tankar och hur hon tänker behand...

Är bubblande kär och har mer energi än på länge efter helgens minipaus från vardagen tillsammans med mannen i mitt liv. Det är fantastiskt vilken effekt idyllsika omgivningar, långa samtal med kärleken och att skåla i gott vin med många glada männi...

Igår var det dags för mitt efterlängtade besök hos reumatologen.Jag behövde verkligen komma dit och känna att någon tar tag i min situation, att jag inte behöver dra detta själv längre. Att bli sedd.   Så blev det inte. Min läkare var 50 minute...

Sitter som i ett vakum i väntan på att få komma till reumatologen på torsdag. Kramar ur de sista dropparna av energi för att få vardagen att gå runt. Hoppas att de ger mig något, någon form av hopp, har någon form av plan som kan ge mig ny energi...

  Hur mycket delar man med sig av till sin partner? Berättar man att det gör ont i axeln när jag smeker honom? Att höften värker när vi skedar? Att nacken och bröstryggen smärtar när han kramar mig? Att våra promenader får mina hälsenor att värka? ...